Så ringde telefonen. Förändringarna på skellettet var "BARA" förslitningar, sa syster Bitte.
Tänk att "BARA" förslitningar kan göra en så glad. Axlarna skönk ner till normalläge igen. Allt blev helt plötsligt så mycket lättare. Förstår samtidigt varför jag har så ont i ryggen. Men det är faktiskt en bisak just nu.
Kommer att tänka på Fingal Olsson, eller vem det var. Spik i foten. Kom inte att snacka om spik i foten. Förslitningar på skelettet. Kom inte och snacka om förslitningar på skelettet.....
Ja där fick jag dra på smilbanden i alla fall.
Då blir det cyto imorgon kl 13,30.
Jag har tagit på mej ordentligt på fötterna i form av kunskap och information.
Jag har packat min ryggsäck med familjen och vännernas kärlek.
Säcken är bara lätt ihopdragen för jag ska kunna titta i den när det känns svårt.
Jag är redo för att börja klättra uppför berget framför mej.
Jag står fortfarande vid randen av stupet.
Jag kan inte släppa taget och flyga.
Men jag kommer att låta mej knuffas.
Jag kommer att falla.
Och jag kommer att flyga.
Problemet med framtiden är att den ofta anländer innan vi är redo för den.
Men skulle vi veta vad framtiden bjuder,
så skulle tjusningen av att leva idag, försvinna.
7 kommentarer:
Lycka!!!
Och v�lkommen in i "cytog�nget" Vi klarar detta l�tt!!
Kram
L
Tackar. Jag bugar och bockar.
Visst klarar vi det men lite rädd är jag allt.(för Cyton)
Kram bea
Nu drar jag en lättnadens suck tillsammans med dig. Å vad jag har tänkt på dig idag. Och hållit mina tummar.
Lycka till i morgon! Det kommer att gå skitbra. För det bestämmer vi, eller hur? 13.30 och ett par timmar framåt finns jag med dig hela tiden i mina tankar. Styrkekramar!!
Det hjälpte att hålla tummarna. Tack!
Det är klart vi betaämmer det. Tack för att du tänker på mej!
Kram bea
Det var en lång dag i går.
Blev så glad då jag nu läste om förslitningarna; ja faktiskt!
Liksom i går tänker jag på Dig i dag.
Liksom i dag tänker jag på Dig i morgon.
Kram och Kram och Kram:
Tisa.
Kan ju inte låta bli att tänka på dej... vad som än dyker upp, så glider tankarna iväg till dej. Både goda, tråkiga och galna
Nu sitter jag och kollar klockan...
Poss och kram // Eva
Gulliga söta rara, Tisa och Bågan.
Det är så skönt med allt stöd jag får.
Krammar i massor bea
Skicka en kommentar