tisdag 2 oktober 2007

En alldeles vanlig tisdag. Nuförtiden.

Började dagen med att läsa lokaltidningen. Inte ett ord om Rosa Bandet i tidningen. Jag är ju som jag är och lite därtill ibland, så jag greppade telefonluren och ringde upp tidningen.

Tänker ni inte skriva något om bröstcancer och Rosa Bandet kampanjen i tidningen, frågade jag?

Öh, va! Nää, jag vet inte. Svarade kvinnan på tidningen.

Nähä, sa jag. Det är så att jag har bröstcancer och jag tycker att det är väldigt dåligt om det inte kommer att stå någonting i tidningen, sa jag.

Du, sa kvinnan. Skulle du kunna tänka dej att ställa upp på ett reportage i tidningen?

Oj, då sa jag. Jag funderade i ett par sekunder och bestämde mej för att det här blir mitt bidrag till Rosa Bandet kampanjen. Kanske reportaget om mej kan få några fler människor att stötta kampanjen.

Så nu är det bestämt. Tidningen kommer hem till mej med en fotograf, nästa tisdag.

Lite nervöst är det allt, att gå ut offentligt så där, men jag känner att jag vill göra det. Just för att uppmärksamma att bröstcancer kan drabba vem som helst. Att forskningen är oerhört viktig och att det behövs pengar.



Jag har varit och tagit blodprover idag. Jag ska ju undvika att bli stucken i armen på den sida där jag opererat bort bröstet. Små sår kan leda till infektioner och infektioner kan leda till att min arm svullnar upp och jag får rosfeber. Naturligtvis så är den armen jag inte får bli stucken i, den armen som har bäst kärl. Men kvinnan som stack var fantastisk och klarade det galant. Innan jag gick dit tänkte jag, Ja ha, nu kommer dom säkert att missa och dom kommer att bli tvungen att sticka mej i handen. Det har hänt och det gör mycket ondare än att bli stucken i armen. Sedan tänkte jag. Äsch, vad är några små stick. Antagligen så kommer jag att få gå igenom värre saker än det här. Då gick det helt plötsligt väldigt lätt.

På torsdag är det dags för besök på onkologen. Jag har skrivit ner massor med frågor i ett block som jag tänker ta med mej. Det ska bli skönt att få en behandlingsplan och få veta när allt kommer i gång.



Sedan var det möte på BC föreningen. Vi fick besök av en kvinna som berättade om olika örter som man kan använda. Jätteintressant.

Helt plötsligt står mina ringblommor i min lilla trädgård utan blommor. Lite sent att skörda dom är det, men det fanns några kvar. Nu ska det bli te på blommorna när dom torkat.


Är det inte vackert, så säj?

4 kommentarer:

Isabelle sa...

Det var modigt och bra gjort av dig. Hoppas det blir ett bra repotage. Kram.

Pysan sa...

Jag har varit i tidningen... det var också för min bröstcancer...

Sen kan jag tala om att rosfeber inte är kul. Har haft två omgångar av den. Ont som 17 och feber...

Har haft blodförgiftning också.. det var inte heller kul...

Kram Pys som nu har hittat din blogg och lägger in den bland mina länkar...

alexandra sa...

Isabelle. Ja lite pirrigt är det ju, men det ska bli väldigt spännande.
Kram!

alexandra sa...

Pysan. Förstår att det måste ha varit jobbigt med rosen. Än så länge har jag klarat mej.
Kram!