fredag 26 oktober 2007

Lyckan hänger inte på håret!

Nu börjar håret att lossna. Inte i tussar än, men varje gång jag drar fingrarna genom håret så följer det med massor av strån. Låt bli! Säjer folk, men hur lätt är det. Jag måste ju kolla hela tiden. Väntar på en stor tuss men ännu är det inte så mycket. Det ömmar i hårbotten. Det känns som om någon har dragit kraftigt i det.
Könshåret började försvinna redan för ett par dagar sedan. Det kliar otroligt.

Min äldste son kom igår. Han ska hjälpa mej att raka huvudet när det blir dags. Det är så äckligt när håret finns överallt. Lika bra att ta bort det.
Men än väntar jag.
På den första tussen.
Då är det dags.

Viken njutning att ha min grabb här. Vi pratar mycket om cancer, men mycket om annat också. Det skingrar cancertankarna. Det är skönt.
Han har mognat så mycket det sista året. 21 år gammal, men ändå så klok.
Nu ska vi bara mysa i 10 hela dagar.

Det är lycka i stora mått!

4 kommentarer:

Anonym sa...

bea, Min Vän;
Jag tror jag förstår det där med "kollningen" av håret. Kan tänka mig att det är ungefär som att inte kunna låta bli att låta fingret glida över en finne eller tungan som hela tiden förvissar sig om att munsåret sitter kvar.

Jag sympatinjuter nu med min äldsta dotter som hälsar på mig!

Kan bara hålla med Dig:

"Det är lycka i stora mått"!

Kram-Kram:
Tisa.

Anonym sa...

Jag är så glad för din skull att din son är hos dig, och jag vet vad det betyder för dig.Jag gläds med dig och vet att du har längtat.
Ta till vara på dagarna vänen min.
Måmga kramar till er båda

alexandra sa...

Tisa. Bra jämförelse. Det är precis så det är.
Kram bea.

Bågan sa...

Positivt... om det kliar, växer det ju!!
Visst är det skönt med en stor son!? Väntar nu själv då på att min son ska bli 21. Det verkar vara en trevlig ålder... 2 år kvar.
Ja, passa på att mysa riktigt ordentligt nu och kanske det finns en kram kvar till mej... Eva?