torsdag 11 oktober 2007

Dropp dropp!

Så kom jag då till onkologmottagningen. Jag bestämde mej för att ta en säng för då kunde jag välja om jag ville sitta eller ligga. Syster Bitte förklarade vad hon skulle göra. Först satte hon nålen och spolade med koksalt. Sedan fick jag två preparat mot illamående, Betapred som är ett cortisonpreparat och Zofran. Det gavs som injektion direkt i droppnålen. Jag ska få två preparat av cytostatika. Dom förkortas EC. Det ena var rött som hallonsaft. Färgen är det enda man kan likna vid hallonsaft kan jag säja. Det var också det starkaste preparatet så Bitte stängde av droppet och kollade så att det fanns ett backflöde flera gånger. Dvs att blodet rann ut en bit i slangen vilket visade att nålen satt som den skulle. Det tog en halvtimme. Sedan sattes det andra preparatet in, det tog också en halvtimme
Jag har betämt att jag kommer att ta dom andra 4 behandlingarna också. Det preparatet jag kommer att få då heter Taxtotere. Medan jag fick cytostatikan berättade Bitte om biverkningar, behandlingstider. Hur jag skulle ta mina illamående mediciner mm mm.

Sedan var det klart.

När nålen var satt och droppet gick igång så såg jag hur det röda preparatet kilade framåt i slangen. Ungefär som man ser hur en stubintråd brinner.
Då, en kort sekund så ville jag slita bort nålen.
När cytostatikan gick in så fick jag lov att hoppa, vare sej jag ville eller inte.
Jag hoppade.
Jag ängslades
En kort stund
Sedan var det inte mer
Än ganska spända muskler
Och lite litenhet
Efter frös jag
Sedan var det inget mer

DET VAR INGET MER!

När jag kom hem och hade ätit lite mat så kröp det på lite ångest och en aning illamående. Inte så farligt. Det kommer och går. Det är hanterbart.
Just idag är det så, just nu.
Det jobbiga med cyto är nog just det. Man vet inte hur man kommer att må, än just för minuten, just i denna stunden. Kanske är det bra.
Då är det ju helt ok.
Just nu.

10 kommentarer:

Anonym sa...

bea; Min Vän.
Jag blev så glad då jag såg Din överskrift; Dropp dropp. Det lät bra i mina öron.
Har faktiskt varit inne flera gånger i dag (och i går), för att få veta hur det gått för Dig.
Jag hoppas att det skall gå "lika bra" under fortsatta behandlingar.

Dina vingar bär ju!

Kram:
Tisa.

alexandra sa...

Ja Tisa. Mina vingar bär. Det känns jättebra. Tror att när jag har gått igenom det här så kommer jag att vara mycket starkare än jag nånsin varit. En vinst i spåret av sjukdomen.
Kram bea

Anonym sa...

Jag VET att Du kommer att vara starkare!
Din "ryggsäck" kommer att fyllas på väldeliga..

Det svåra Du nu bär på kommer i framtiden att bli galant buret!

Det bästa är väl kanske att man efter krisen drar nytta av den.

Har Du förresten tänkt på det att en ryggsäck i skinn blir bara finare och finare ju mer den slits?

Kram:
Tisa.

Lollo sa...

Tänker på dig dagligen om allt du går igenom. Hoppas att du slipper må så illa och att ångesten håller sig borta. Finns det inget vapen som man kan skjuta ångesten? ;)

Stor kram från din Traderavän Lollo

Anonym sa...

Jag är glad att det verkade gå så bra för dig med behandlingen. Du behöver lite nedförsbacke för att orka klättra när det blir uppförsbacke.
Tänker på dig och tror på dig. Det glädjer mig också att du har bestämt dig för att ta de 4 extra behandlingarna du blev erbjuden. Kämpa på och dra dig inte för att utnyttja dina vänner på vägen. Det kan finnas saker som vi inte tänker på att vi kan hjälpa till med. Kramar M.P

alexandra sa...

Tack ska du ha Marjo. Det känns bra att veta. Vi kanske kan träffas och ut och gå nån dag också. Det vore kul.
Saknar den tiden när vi faktiskt hade ganska roligt på jobbet.
Kram bea

alexandra sa...

Lollo. Det känns bättre idag. Jag tycker inte om när jag inte vet vad det är jag stoppar i kroppen. Då får jag ångest. Men som sagt nu känns det bättre.
Jag skjuter med lite ilska och jävlar anamma;=)
Kram bea

Bågan sa...

Tur för dej att du bestämt dej nu!
Jag försökte få kontakt med dej när du var där, men det funkade dåligt. Jag kunde inte känna det du kände...
Du vet vart du ska vända dej när ångesten kommer. Var du kan skrika ut din ångest och vi tar det för vad det är... galenskap!! ;-)
Tack för att du skriver och att du skriver sååå bra.
Galna och försiktiga kramar från Eva

alexandra sa...

Tack min GalenpanneBågan. Det känns så bra att skriva av mej på chatten och glömma bort allt det jobbiga för en stund. Man behöver gråta men man behöver kanske kunna skratta ännu mera och det kan jag på chatten. Den är kanooon!
Kram bea

alexandra sa...

Tisa. Min ryggsäck kommer att vara väldigt fin när allt det här är över. Tack för att du uppmärksammar mej på sådant jag inte har tänkt på.
Kram bea