söndag 7 oktober 2007

Gör det enkelt!

Hädanefter så skippar jag ordet, cellgift.
Bara ordet gör ju att man ryser. Visst det säjer sanningen. Precis vad det är. Ett gift som tar död på cancerceller.
Men det har en alldeles för negativ klang.
Nu kommer jag att använda ordet, Cytostatika. Ok, det är väl inget vackert ord men jag kan försöka sätta ett likhetstecken efter det.

Cytostatika= Ett livsbejakande elixir för min kropp som gör mej frisk.
Cytostatika= En oslagbar krigare rustad för strid.
Cytostatika= En högre makt.

Det behöver inte alltid vara så svårt att se att det finns en kraft starkare än jag själv. Här kommer en liten historia som illustrerar vad jag menar.

En cancerpatient bad till Gud.
Hjälp mej, bota min cancer!
Javisst svarade Gud, visst ska jag hjälpa dej med det.
Patienten blev kallad till läkaren. Han blev erbjuden operation, men han tackade nej. Han blev erbjuden kemoterapi men tackade nej, han blev erbjuden strålning, men tackade nej. Gud skulle ju hjälpa honom.

Varpå han dog.

När han kom till himmelen fick han träffa Gud, han anklagade honom genast.
Du skulle ju hjälpa mej! Du lovade ju!
Idiot, sa Gud.
Jag gav dej kirurgen, jag gav dej onkologen och jag gav dej kemoterapeuten.......

Man behöver inte alltid envisas med att krångla till allting.

Gör det enkelt!

6 kommentarer:

KittyR sa...

Har läst ifatt din senaste vecka och man kan ju inte säga att den har varit "lugn och snäll" mot dig! Men så kommer lite sjuk humor :) och lite jävlar anamma och du får tag i en tidning som ska skriva om bröstcancer.
Härligt och underbart mitt i allt!

Var hittar jag länken till Rosa bandet? Det fungerade inte riktigt när du skrev din kommentar hos mig.

alexandra sa...

Kittyr. Ja det är ganska mycket nu. En del av det är positivt som tur är. Jag försökte klistra in länken på din blogg, men det fungerade tyvärr inte.
Kram bea

Anonym sa...

alexandra;
Min Vän.
Det var en fin och tänkvärd liknelse.
Jag är övertygad om att det finns en kraft som är starkare än både Du och jag.
Då det var som mest kritiskt i min dotters sjukdom släppte jag kontrollen och bara VAR.
Jag överlämnade mig. Till läkarna och övrig vårdpersonal. Men också till något annat........
Till VAD, visste jag inte då.
Nu vet jag att det var till hoppet och till den/det, jag kallar Gud.
Jag insåg att jag efter tre års kamp mot sjukdomen inte kunde påverka vare sig den, eller framtiden.

En stor Kram:
Tisa.

alexandra sa...

Hej Tisa.
Ja, ni har gått igenom en hel del, både du och din dotter. Det är som du säjer, man kommer till en viss punkt där ,man måste släppa allt och låta någon annan ta över. Att ha en tro, är att ha någon att luta sej emot. Någon som alltid finns där. Både i ljus och mörker.
Massor med kramar bea!

Josefin sa...

Det där lät mycket bättre, ja det där med Cytostatika: Läggger dina slagord på minnet :-)

alexandra sa...

Bra att du gillade dom Josefin. Man får gör allt för att göra det som kan vara svårt lättare.
Kram bea