fredag 22 februari 2008

Totalt kortisonspeedad

Sov ett fåtal timmar i natt och klev upp kl 06.
Cellgiftsbehandlingen gick bra. Ska försöka skriva mer om det imorgon.
Har varit som en virvelvind idag. Försökte lägga mej en stund när jag kom hem. En kvart klarade jag av sedan var det bara att upp och hoppa.
Nu när jag äntligen har satt mej ner är det för sent att blogga och svårt också. Jag skriver varannan bokstav fel hela tiden.
Imorgon ska jag vara hos sjukgymnasten 8,30. Måste stiga upp 06,30.
Ska därför nu krypa ner och se om jag kan få några timmars sömn.
Är tyvärr klarvaken så jag undrar om det går.
Med 64 kortisontabletter på två dagar så känns det ganska så omöjligt.
En tråkig bok kanske gör susen.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ja det är svårt att sova med en massa kortison i kroppen.Men kämpa på tjejen. Bara en behandling kvar nu. Ser du målflaggan?
Kram Maria R

Anonym sa...

Jag har läst bakåt i din blogg just u och ser hur allt går upp och ner för dig min vän. Sedan vill jag Gratta i efterskott till din födelsedag, hipp hipp hurra för dig. Å bamsekram på det.
Det är som att läsa en bok när man läser dig, du kanske borde skriva en bok för du har ett fint språk och man läser till slutet utan knorr. hehe.
Själv är jag inne i en skrivtork för tillfället men viljan att skriva finns. så vi får se vad det blir av det.
Nu hoppas jag att du fick lite sömn som du önskade och att det ska vända när din sista behandling är över. Du är värd en massa skojsigt i livet och du vet ju vad jag tänker då, med nykter blick hehe.
kram på dig

Jag Hellen sa...

Jadå Maria. äntligen ser jag målflaggan. En gång till och sedan förhoppningsvis aldrig mer. Men det är ju det. Man kan bara hoppas att det blir så. Inget jag går och tänker på dagligen men naturligtvis så finns det ju i bakhuvudet. Något både du och jag får leva med framöver.
Hur går det med håret? Rakade du av det efter sista behandlingen? Jag tror jag ska ringa min frissa och höra vad dom tycker at man ska göra.
Kram Bea

Jag Hellen sa...

Hej Carina! Jag det är verkligen bergochdal bana. Funderingar på en bok finns. Blir i sågfall en bok som kommer att handla om cancer +, ja du förstår säkert vad;=) en ganska ovanlig kombination, eller hur?
Bloggtorka får man ibland men för det mesta går det gansla lätt tycker jag. Jag har alltid gillat att skriva.
Tack för grattishälsning, ett år äldre och förhoppningsvis en aning klokare.
Kramar Bea