torsdag 14 februari 2008

Lite dåligt och mycket bra

Vaknade med ett klibbigt och rinnande öga. När ska det sluta? Listan med alla konstigheter som händer med min kropp börjar bli lång.

Fick ett litet födelsepaket av Norrbaggan på posten. Det som fick mej att brista ut i gapskratt var en liten gubbe som man trycker på näsan. Då ger den upp ett helt galet vansinnesskratt. Den ska jag ha att trycka på när det känns tråkigt och trist. Det går liksom inte att låta bli att dra på munnen när man hör den. Härliga myssockar och en liten söt krambjörn låg också i paketet.
Tack goa Norrbaggan. Du är bäst!

Humöret är fortfarande lågt. Ville verkligen inte åka in till Korpen. Var tvungen att plocka fram piskan för att jag skulle gå utanför dörren. Vi busshållplatsen mumlade jag för mej själv flera gånger. Gå hem, gå hem. Hoppas verkligen ingen hörde mej. Men jag stod kvar och klev på bussen.
Nu är jag glad att jag gjorde det för jag hade det jättetrevligt. Tränade inte men en instruktör visade oss hur alla maskiner fungerar. Efter det gick vi en promenad i solskenet sedan fikade vi. Träningen är varje torsdagseftermiddag, vilket innebär att jag inte kan nästa torsdag eftersom jag ska ha nästa cellgiftsbehandling då.
Jävla skitcancer. Jag är så trött på denna behandling som styr och kontrollerar mitt liv. Jag har hållt på sedan 14 oktober. Inte konstigt att det börjar bli tröttsamt.

När jag kom hem ringde det en kvinna från Moa-lina. Östergötlands bröstcancerförening. Hon undrade om jag vill sitta som suppleant i stryrelsen. Jag blev jätteförvånad men samtidigt väldigt glad. Jag tackade ja. Uppdraget innebär först och främst att vara med på styrelsemötena. som är en gång i månaden. Kul!

Mina två söner kommer i början på mars. Har inte träffat den yngste sedan i somras. Längtar, längtar....

Som grädde på moset så ringde det på dörren ikväll. Där stod min räddare i nöden granne, med en blombukett. Då kan man inte annat än bli tjutfärdig. Vilken tjej detta är.
Jag pratade med hennes mamma för ett tag sedan och sa till henne att dom ska känna sej så stolta över denna tjej. Empatisk och omtänksam på alla sätt och vis.

Summan av kardemumman, så har det ändå varit en ganska bra dag trots mitt sura humör.

4 kommentarer:

pysan sa...

Hej vännen...

Tack för kramen.. tänk på att du är infektionskänslig när du får cyto.. så bakterier och virus har mycket lättare att ta kontroll över din kropp.. Sjävl fick jag ju blodförgiftning och kom in på sjukhuset med 36.6 i feber..och när jag kom in på infektion hade jag 40.9..

Kram Pysis

Anonym sa...

bea, Min Vän;

Jag gläds med Dig över uppdraget Du fått, men också över att Dina söner kommer till Dig!

Jag gläds också över ett kort jag fick i brevlådan i dag.
Det kom från en människa jag aldrig träffat i "verkliga livet".

Nu har jag emellertid bestämt att den här personen skall häsa på mig till våren, tidiga våren!

En stor hjärtlig Kraaaaam:

Tisa.

alexandra sa...

Hej pysan. Jo jag vet. Man tål inget längre.
Kram Bea

alexandra sa...

Tisavännen.
Det kortet är skickat med kärlek.
Tror att den där personen verkligen kommer att njuta av både ditt sällskap och en efterlängtad vår;=)
Kram Bea