Med huvudet i åsneröven

Det har lättat lite idag. Mår inte så värst bra just nu men idag har det känts lite bättre.
Taxoterebehandlingarna spökar. Jag vet att jag inte ska ta ut något i förskott, men fakta är att många, dom flesta mår ganska dåligt under Taxotere behandlingarna.
Det är klart att det inte är något att se fram emot.
Att jag sedan lever själv gör ju inte saken bättre. Just när man är sjuk är det ju skönt om någon kunde torka min panna om man säjer så.
Jag har ju vänner jag kan ringa till, men då krävs det att jag orkar lyfta luren. Rädslan att jag ska må så dåligt att jag inte orkar skrämmer mej.
Det är bara hoppas att det inte blir så farligt. Det har ju gått otroligt bra under mina 4 EC behandlingar. Kanske kommer det att gå lika bra med rävgiftet (Taxotere).

Tur att J är här och skingrar mina tankar. Annars hade nog mitt huvud varit långt inne i åsneröven. Ett uttryck jag snappat upp på forumet med cancertjejer. En mycket bra beskrivning när det mesta känns mörkt.

Idag har jag och J varit hos en väninna. Vi tittade fel i busstabellen när vi for ut i ödemarken. Bussen skulle inte gå hemåt förrän imorgon. Som tur var löste det sej när min väninnans granne skulle åt vårt håll.
När vi kom hem spelade vi Bingolotto. Jag har inte spelat på många år. vann en hundralapp. Nu går det nog ett antal år innan jag spelar igen. Ganska tröttsamt program faktiskt.

Jag har börjat tag i saker angående flytten. Inga stora saker men det känns skönt att komma igång. Jag tycker inte om att vara ute sista minuten.
Gud vad skönt det ska bli att komma härifrån. Jag trivs inte alls längre.
Men tiden går fort. I mitten på maj ska jag vara klar med strålningen. Sedan finns det inget som håller mej kvar här längre.