torsdag 24 januari 2008

Den lilla rymlingen

Måste skriva om en liten episod under min sjukhusvistelse.
På lördagen hade jag feber hela dagen och var inte långt ifrån sängen. Men på söndagen var jag feberfri och framåt elvatiden på förmiddagen satte röksuget in.(Jo, jag har den hemska lasten)
Jag frågade om jag fick gå ut och röka och det var ok. Samtidigt blev jag vansinnigt sugen på vindruvor och något gott att dricka. Frågade om lasarettes kiosk var öppen men det var ingen som visste.
Lasarettet där jag bor är ganska litet så det skulle inte förvåna mej om det var stängt i kiosken. Funderade på hur jag skulle göra.
Från avdelningen till lasarettes kiosk är det ganska långt. Hade ingen lust att gå genom alla korridorer och kulvertar om det inte skulle vara öppet.
Men det finns en liten ica butik en bit från lasarettet. Dit kunde jag ju gå.
Men att fråga om tillstånd att gå dit tänkte jag inte. Det kunde ju vara så att dom skulle säja nej.
Det är inte längre till affären än vad det tar att röka en cigarett så sagt och gjort jag bestämde mej för att så får det bli. Tidsmässigt skulle ingen märka att jag var borta.
På med byxor och ner med sjukhusskjortan i dom. Jackan fick jag var försiktig med pga av droppkanylen. Jag hade den stora turen att slippa droppställning. Fick istället injektioner två gånger om dagen i en droppkanyl. Det hade varit vackert om jag hade gått iväg till affären med en droppställning bredvid mej.
Blek och omålad var jag men ingen skrek högt när dom såg mej. Kunde antagligen gå under betäckningen mycket bakfull, eller något liknade.
Inne i affären ville jag ha allt. Det blev clementiner, ett par bananer, en hel klase med härliga vindruvor, en läsk och en påse lösgodis.
Oj, oj det blev en hel kasse. Kom upp på avdelningen med den och smög likt en tjuv längs väggarna. Ingen såg mej.
Sedan låg jag resten av dagen och såg på tv och frossade i allt jag hade köpt. Smaken hade börjat komma tillbaka. Blåsorna var nästan borta och det smakade ljuvligt gott.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!!
Jag bara ler när jag läser detta och jag kan se framför mig hur du smyger i korridoren. Hihi
Du är rolig du.....
Fortsätt kämpa, slutet närmar sig.
Puss och fiiis Kram Marjo

Josefin sa...

Haha, din toka :-D Härligt att du har bra aptit i alla fall och det lät ju riktigt mysigt!
Kram/Bc-syster Josefin

Tintomara sa...

Ja, såna där små utflykter till en välförsedd kiosk behövs verkligen när man ligger inne! Avdelningens trista gamla äpplen och torra mariekex tröttnar man rätt fort på... Grattis till den goda aptiten också! :-)

Helena sa...

Ha, ha jag kan se dig framför mig när du smyger omkring... vad gör man inte för att få stoppa något gott i munnen! Hoppas att allt är bra med dig,och fortsätt nu att kämpa så är snart eländet med dessa vidriga gifter över för dig också!
Kramar från Helena H

Mette sa...

Alles OK?

Kramar M som slirar in snabbt

alexandra sa...

Hej Marjo. Du känner ju mej och vet vad jag kan hitta på.
Ja snart är det över.
Hallelujah!
Kram Bea

alexandra sa...

Josefin. Jag fick något konstigt bakrus efter feber. Det kändes som om jag skulle kunna äta en häst.
Det var bara att knata iväg....
Kram Bea

alexandra sa...

Tinromara. Dom hade inte någon frukt på avdelningen. Dåligt tycker jag. Däremot var maten överraskande god.
Kram Bea

alexandra sa...

Hej Helena. Hur är det med dej och armen? Hoppas att det är bättre. Rosfeber ska vara väldigt jobbigt har jag förstått.
Vi får kämpa bägge två. Det är ju bara det att välja på.
På onsdag är det bara två gånger kvar. Aldrig mer dessa gifter säjer jag. Det är bara att hoppas innerligt att cancern håller sej borta för evigt.
*Spottar över axeln. Tvi, Tvi*
Kram Bea

alexandra sa...

Hej Mette.
Trött zzzzzzzzzzzz!!!
Jag går i något slags vakuum. Tror att jag ska vakna till varje morgon men det sker liksom inte.
Jaja, det blir väl bättre vad det lider.
Kram Bea

alexandra sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.