Den lilla rymlingen

Måste skriva om en liten episod under min sjukhusvistelse.
På lördagen hade jag feber hela dagen och var inte långt ifrån sängen. Men på söndagen var jag feberfri och framåt elvatiden på förmiddagen satte röksuget in.(Jo, jag har den hemska lasten)
Jag frågade om jag fick gå ut och röka och det var ok. Samtidigt blev jag vansinnigt sugen på vindruvor och något gott att dricka. Frågade om lasarettes kiosk var öppen men det var ingen som visste.
Lasarettet där jag bor är ganska litet så det skulle inte förvåna mej om det var stängt i kiosken. Funderade på hur jag skulle göra.
Från avdelningen till lasarettes kiosk är det ganska långt. Hade ingen lust att gå genom alla korridorer och kulvertar om det inte skulle vara öppet.
Men det finns en liten ica butik en bit från lasarettet. Dit kunde jag ju gå.
Men att fråga om tillstånd att gå dit tänkte jag inte. Det kunde ju vara så att dom skulle säja nej.
Det är inte längre till affären än vad det tar att röka en cigarett så sagt och gjort jag bestämde mej för att så får det bli. Tidsmässigt skulle ingen märka att jag var borta.
På med byxor och ner med sjukhusskjortan i dom. Jackan fick jag var försiktig med pga av droppkanylen. Jag hade den stora turen att slippa droppställning. Fick istället injektioner två gånger om dagen i en droppkanyl. Det hade varit vackert om jag hade gått iväg till affären med en droppställning bredvid mej.
Blek och omålad var jag men ingen skrek högt när dom såg mej. Kunde antagligen gå under betäckningen mycket bakfull, eller något liknade.
Inne i affären ville jag ha allt. Det blev clementiner, ett par bananer, en hel klase med härliga vindruvor, en läsk och en påse lösgodis.
Oj, oj det blev en hel kasse. Kom upp på avdelningen med den och smög likt en tjuv längs väggarna. Ingen såg mej.
Sedan låg jag resten av dagen och såg på tv och frossade i allt jag hade köpt. Smaken hade börjat komma tillbaka. Blåsorna var nästan borta och det smakade ljuvligt gott.