torsdag 17 januari 2008

Dags att ta bort riset på min rygg

Jag har haft ont i min rygg till och från hela mitt vuxna liv. Sedan jag fick cancerdiagnosen har det inte varit så mycket att klaga över. Jag har haft ont men inte värre än att jag har kunnat stå ut med det. Jag har haft andra saker som har varit värre att tänka på.
För ett par dagar sedan gick värken i benen över. Då satte det gång i ryggen sju resor värre. Värktabletterna hjälper en aning i korta stunder. I natt vaknade jag halvfem och hade så ont att jag grät. Bestämde då att nu är det jag som ringer onkologen får en remiss till en sjukgymnast. Tror att det går snabbare om jag tar det den vägen.
Jag måste träna upp min rygg en gång för alla. Så här kan jag inte ha det längre. Två värktabletter och en timme senare somnade jag och vaknade halv elva på förmiddagen. Hade fortfarande ont och var ganska ledsen. Då som på beställning ringde goa goa norrbaggan. Hon lät mej gråta ut mitt elände och tröstade mej. Efter vi hade pratat, en timme eller så, så mådde jag mycket bättre.
Tack goa gumman.
På eftermiddagen kom min andra vän i viken och vi körde in till staden och handlade.
Den vännen i viken som kommer att köra mej till Vidarkliniken. Jag insåg med stor ledsamhet att jag aldrig kommer att orka sätta mej på ett tåg fem dagar efter en Taxoterekur för att åka till Vidar. Jag tänkte ställa in det eller skjuta upp det. Då sa min vän att hon kör mej om väglaget tillåter. Man behöver inte många vänner om man har ett par sådana vänner. Då har man så det räcker och blir över.

Mamma ringde. Hon är inlagd på lasarettet. Hon hade fått bröstsmärtor igårkväll. Dom har tagit Ekg och en massa prover. Ingen infarkt. Dom vet inte riktigt vad det är. Hon har det jobbigt nu. Min syster dog i cancer 29 år gammal. Nu har jag cancer. Hon har ringt hela veckan och hört hur dåligt jag mår. Både hon själv och läkaren tror att det är för mycket för henne just nu. Imorgon ska hon göra ett arbets Ekg. Är det normalt får hon gå hem. Dom ska hjälpa hennne med en kuratorkontakt.
Lilla, lilla mamma det är inte lätt det här med livet.

En sista positiv slutkläm i alla fall. Blåsorna börjar gå tillbaka i munnen känns det som. Har fått tipset att skölja med vischyvatten av tjejerna på cancerforumet. Så ett idogt sköljade med både det och Myscotatin verkar har gett resultat.

9 kommentarer:

Josefin sa...

Fy fanken, ryggont ät inte skoj alls, jag hatar mitt diskbrock. Men det där verkar ju etter värre, huga!
Stackars mamsen, vad hon måtte vara orolig.
Härligt att läsa att du har sådana goa vänner mitt i allt i alla fall.
Kram till er alla!

Helena sa...

Bea-vännen!
Tänker så mycket på dig! Jobbigt för dig att du har sådan värk! Hoppas att du snart får komma till sjukgymnasten!!
Varma kramar från Helena

Maria R sa...

Va jobbigt för din mamma, och för dej med. Nu får ni helt plötsligt oroa er för varandra. Trist att du ska behöva må så dåligt av den här behandlingen, men du ska se att tiden på vidarekliniken gör underverk.
Ja vännen vi kämpar på tillsammans o nu är vi på vinnarsidan.
Kramiz

Lotta sa...

Jag önskar dig och din familj Lycka till: Vet vad dina anhöriga går igenom är syster till den som du skrev så fint till den 19 december. Tack det värmde

Sara sa...

Hej Alexandra, nu var det ett tag sen jag skrev. Det är så att vi har så mycket att göra på jobbet, man springer som ett streck om dagarna. Orkar inte skriva när jag kommer hem, fast jag läser - måste ju följa dig! Tänk att du ska till fina Vidarkliniken. Där ska du bara ha det gott och få tillbaka energin. Du har kommit så långt nu, på så många sätt i tanke och handling. DET är fantastiskt, tänk allt detta fanns inom dig hela tiden, tills det äntligen tittade ut då i sommras lagom när jag först träffade dig! Ha en fin helg, själv ska jag sova - blir nog väckt av barnen (o sambon) i ottan. De tycker att det är viktigt att sjunga för mig just i morgon bitti.... Kramar Sara

alexandra sa...

Nej Josefin det är jättejobbigt, men nu verkar det ju som det kommer att lösa sej.
Kram Bea

alexandra sa...

Hej Helena. Det är på gång. Hon komer att finnas på mottagningen nästa gång jag får min behandling.
Kram Bea

alexandra sa...

Maria. Ja Vidarkliniken hoppas jag mycket på. Du har inte funderat på att åka dit själv. Snubbelmaja;=) Vilken olycka.
Hoppas att du mår bra nu!
Kram Bea

alexandra sa...

Hej Lotta. Oj vad glad jag blir av att du kommer in och skriver.
Det var så fruktanvärt jobbigt att läsa om Ciccis bortgång. Jag tog så illa vid mej. Hon skrev ofta om dej och om hela sin familj. Ni betydde så mycket för henne. Det måste vara en stor maktlöshet att stå brevid som familjemedlem. Men ni fanns där till 100%. Det beyder allt för en cancerdrabbad.
Stor kram till dej!
Bea