Dags att ta bort riset på min rygg

Jag har haft ont i min rygg till och från hela mitt vuxna liv. Sedan jag fick cancerdiagnosen har det inte varit så mycket att klaga över. Jag har haft ont men inte värre än att jag har kunnat stå ut med det. Jag har haft andra saker som har varit värre att tänka på.
För ett par dagar sedan gick värken i benen över. Då satte det gång i ryggen sju resor värre. Värktabletterna hjälper en aning i korta stunder. I natt vaknade jag halvfem och hade så ont att jag grät. Bestämde då att nu är det jag som ringer onkologen får en remiss till en sjukgymnast. Tror att det går snabbare om jag tar det den vägen.
Jag måste träna upp min rygg en gång för alla. Så här kan jag inte ha det längre. Två värktabletter och en timme senare somnade jag och vaknade halv elva på förmiddagen. Hade fortfarande ont och var ganska ledsen. Då som på beställning ringde goa goa norrbaggan. Hon lät mej gråta ut mitt elände och tröstade mej. Efter vi hade pratat, en timme eller så, så mådde jag mycket bättre.
Tack goa gumman.
På eftermiddagen kom min andra vän i viken och vi körde in till staden och handlade.
Den vännen i viken som kommer att köra mej till Vidarkliniken. Jag insåg med stor ledsamhet att jag aldrig kommer att orka sätta mej på ett tåg fem dagar efter en Taxoterekur för att åka till Vidar. Jag tänkte ställa in det eller skjuta upp det. Då sa min vän att hon kör mej om väglaget tillåter. Man behöver inte många vänner om man har ett par sådana vänner. Då har man så det räcker och blir över.

Mamma ringde. Hon är inlagd på lasarettet. Hon hade fått bröstsmärtor igårkväll. Dom har tagit Ekg och en massa prover. Ingen infarkt. Dom vet inte riktigt vad det är. Hon har det jobbigt nu. Min syster dog i cancer 29 år gammal. Nu har jag cancer. Hon har ringt hela veckan och hört hur dåligt jag mår. Både hon själv och läkaren tror att det är för mycket för henne just nu. Imorgon ska hon göra ett arbets Ekg. Är det normalt får hon gå hem. Dom ska hjälpa hennne med en kuratorkontakt.
Lilla, lilla mamma det är inte lätt det här med livet.

En sista positiv slutkläm i alla fall. Blåsorna börjar gå tillbaka i munnen känns det som. Har fått tipset att skölja med vischyvatten av tjejerna på cancerforumet. Så ett idogt sköljade med både det och Myscotatin verkar har gett resultat.