måndag 21 januari 2008

Home sweet home

Åh, vad det var skönt att komma hem, och det som var mest roligt var att gå in på bloggen och se alla stöttande och värmande kommentarer. Helt underbart. En stor kram och ett stort tack, alla!

Jag fick alltså helt plötsligt feber i fredags kväll. Det kom på en halvtimme. Jag blev väldigt förvånad.
När jag första gången ringde avdelningen på onkologen hade jag 38,5.
Då var klockan 9. Sköterskan skulle tala med en läkare och ringa upp mej igen. Det gjorde hon halv tio. Då uppmanades jag att ta tempen en gång i timmen och om den gick över 38,8 skulle jag ringa igen.

Halv elva hade jag 38,6. Halvtolv hade jag 38,7. Halv ett missade jag för jag slumrade till i soffan. Vaknade till vid tio i ett. Då var tempen uppe i 38,9 och det var dags att ringa igen.
Och det var bara att bege sej in till lasarettet. Jag hade tidigare under kvällen pratat med min underbara granne. Den granne vars hund jag brukar gå ut med.
Klart att hon skulle passa mina katter om jag blev inlagd.
Men hur kommer du in till lasarettet sa hon?. Jag får väl ta sjukresor sa jag. Det ska du inte alls sa hon. Nu ringer du mej, om det så är mitt i natten. Lova det!
Så kl ett ringde jag henne och hon körde in mej.
Vip behandling på lasarettet. Fick komma in och lägga mej omedelbart och läkaren var på plats efter tio minuter.
Sedan stack dom mej sju!!! gånger. Jag är normalt inte svårstucken men den här gången gick det inte.
Efter femte försöket sa jag till sköterskan (borde ha sagt det tidigare).
Ta inte det här personligt men nu får du hämta någon annan som sticker mej. Hon klarade det på två!! försök. Helt otroligt.
När cytoBitte (Usch, vilket namn hon har fått*L*) sticker och lab också för den delen, går det som en dans.

Antibiotika intravenöst två gånger om dagen bestämdes det att jag skulle få. Hela lördagen gick febern upp och ner men på söndagen var jag feberfri.
Idag var mitt Crp normalt igen och jag fick åka hem med antibiotika i tablettform. När jag kom hem hade min granne diskat åt mej och gjort så fint.

Det är lustigt det här när man drabbas av något som cancer. Man märker vilka människor som verkligen ställer upp.
En del som man inte alls hade tänkt sej. Andra som man hade förutsett skulle ställa upp för en sviker helt plötsligt.
Det är väl så att i nöden prövas vännen.

När jag kom hem ringde cytoBitte. Eftersom jag har så jobbiga smärtor + detta med febern så kommer dom antagligen att minska Taxoteredosen med hälften. Vilken lättnad det kändes som. Då kanske jag kan orka med tre behandlingar till. Det kommer även att finnas en sjukgymnast när jag ska göra nästa behandling. Hon kan säkert hjälpa mej så värken lindras ytterligare.

I am Bea today.
I was Bea yesterday.
And i the future i am going to be Bea.

7 kommentarer:

Helena sa...

Hej vännen! Skönt att höra att du mår bättre och att du fått komma hem igen! Vad bra att du har en så trevlig granne som hjälper dig!
Ha en bra dag! Kram Helena

Mette sa...

Oh herregud! Jag har undrat varför det var lite tyst. Och nu ser jag ju!

Oh vad bra att din granne hjälpte dig och att du fick snabb och bra vård!

Kramar

Helena D sa...

Skönt att du är hemma igen! Feber är något som jag själv är rädd för, vill inte vara hemifrån från Linus (7 mån) och Tim (3 år) för några dagars vila på sjukhuset... vi får väl se hur det går, just nu hostar och snorar vi allihop. Förhoppningsvis kan sprutorna som ska återuppbygga benmärg och vita blodkroppar klara även detta. Stor kram till dig! Helena

alexandra sa...

Hej Helena. Ja det var skönt att komma hem. Min granne är verkligen toppen. Vi har haft bra kontakt innan men att hon skulle ställa upp så här kunde jag väl aldrig tro. Det finns människor som bryr sej där man minst anar det.
Kram Bea

alexandra sa...

Hej Mette! Ny dator läser jag. Vad kul, då slipper du brummandet från din gamla. Är den skrotad nu?
Kram Bea

alexandra sa...

Helena D. Hoppas att du kan slippa, det är inte kul att ligga på sjukhus. Men det är ganska tryggt att det finns när man behöver. Jag blev väldigt rädd när jag fick feber. Vet ju att det inte är bra när man cellgiftbehandlas. Det är väl den enda gång jag inte har behövt bråka med sjukvården. Det var raka gatan in på avdelningen utan prut.
Hoppas att eran jobbiga förkylning ger sej snart.
Kram Bea

Mette sa...

Um ... den gamla .. jo den borde vara skrotad. Den står här sidan om - ratad. Jag måste trycka igång den snart. Har en del mail där som jag verkligen måste ta itu med. Bl a en räkning på mitt domännamn. Om jag inte betalar den stängs domänen ner (magicasskrin.se) och det är inte rajraj. Fan jag måste fixa det idag.