torsdag 31 januari 2008

Kraftlöst och meningslöst gnäll

Ringde polisen imorse och anmälde att min gumma var försvunnen. 18 anmälningar om upphittade katter hade kommit in. Genast steg hoppet betydligt. Men alla anmälningar var gjorda 07...

Gick en skogspromenad med A. Är så glad att vi har fått kontakt igen. Hon är alltid så pigg och glad och vi pratar och skrattar mycket tillsammans. Konditionen är usel just nu men hennes draghjälp gör att jag orkar med ändå.

Inga direkta biverkningar än. Jag är bara så fruktansvärt trött.
Förrut har jag bivit speedad av kortisonet men inte denna gången. Det är inte så att jag sover speciellt mycket. Tröttheten sitter i kroppen. Aptiten är inte heller som den ska vara. Efter min frossardag på lasarettet var den som bortblåst.
Jag äter 3 mål om dagen, för att jag måste. Jag vet ju att jag behöver energin, men det smakar inte och portionerna är små. Taxotere har ju många biverkningar och paradoxala är dom en del. Antingen viktökning eller aptitlöshet.
Nåja. Jag är inte pinnsmal så hellre ner i vikt än upp.

Tvätstugan i eftermiddag, sedan var dagen gjord för mej.
Jag försöker att hålla igång så mycket jag orkar men det får bli på mina vilkor. Kan inte längre planera så mycket utan får gå på dagsformen.
Egentligen är det väl som det ska vara efter 6 cellgiftskurer.
Varken mer eller mindre.

Är väldigt sänkt i humöret av att gumman inte har kommit hem och det drar ner mej jättemycket.
Tror nog att jag hade mått ganska bra trots trötthet och aptitlöshet.
Bara hon vore hemma igen...

11 kommentarer:

Anonym sa...

bea, Min Vän;
Jag har läst alla dina bloggar Du skrivit under den tid jag varit bortrest och ser att Du haft det hemskt jobbigt.
Det gör mig ont att Du inte bara lidit av behandlingen av Din sjukdom utan också att Din Gumma är försvunnen.
I denna stund har jag ingen tröst att ge.
Det enda jag kan ge är att även jag hyser hopp om att Gumman kommer hem till Dig igen.

Jag skall skicka Dig en liten sak i morgon som jag hoppas Du blir lite glad över.

Stor, Stark, Varm Kram:
Tisa.

Anonym sa...

Å vad tråkigt att din lilla katt inte kommit hem än. Men det är i alla fall skönt att du inte mår så dåligt av denna behandling. Kämpa kämpa på. snart framme ur tunneln.

Nej jag ska inte strålas, så nu är det bara ösrtogenblockerare som väntar.
Håller tummarna för Gumman
Kram

Mette sa...

Hm ... undrar var hon kan vara ... Hon är inte kastrerad va? Har du varit noga med P-piller? Hon är inte ute och raggar karlar?

Mette sa...

Alla bäckar små:
http://www.katter.nu/

Där finns en upphittad/bortsprungen-sida.

Jag Hellen sa...

Hej Tisavännen!
Hoppas att du har haft det bra i Indien. Kul att se dej på bloggen igen.
Tack för kortet och oj vad du gör mej nyfiken.
Nu kommer jag att springa gatlopp till brevlådan;=)
Massor med kramar.
Din vän Bea

Anonym sa...

Skrev fel dag, kolla mina inlägg igår...Kram Sara

Jag Hellen sa...

maria r. Denna gången verkar det gå lite bättre. Än så länge är det tröttheten som är värst. Men det är ju inget, jämfört med hur jobbigt det var förra gången.
Ljus i tunneln alltså!
Kram Bea

Jag Hellen sa...

Mette. Hon får p-piller varje vecka. Har aldrig missat det. Tack för länken. Har varit inne och kollat och kommer att fortsätta med det. Man vet ju aldrig...
Kram Bea

Jag Hellen sa...

Sara. Har kollat. Tack! Jag har tagit bort det.
Kram Bea

Josefin sa...

Åh, jag hoppas verkligen Gumman kommer hem snart. Jag förstår din oro, att förlora ett älskat djur är fruktansvärt. Hoppas hon bara har fått lite tidiga vårkänslor och är ute på ett kortare äventyr. Kanske hon kommer hem med en lite rundare mage bara.
Kram/Josefin

Anonym sa...

Du har en tuff resa du går igenom min vän. Jag tänker på dig även om jag inte hälsat på så mycket som jag önskat jag gjort. Jag har varit ute och rest, Egypten och simmat med delfiner. Det var en upplevelse kan jag lova. Hoppas du får en fin lördag och att du orkar med allt.
Kram carina