fredag 11 januari 2008

Ett bett av Taxens käftar

Mina 4 EC behandlingar har ju varit som en " walk in the park". Jag har skojat och sagt att dom måste ha gett mej hallonsaft och vatten istället för cellgifter.
Det här är något helt annat. För första gången sedan jag fick cancer känner jag mej riktigt sjuk.

Trots det vaknade jag kl 4 i morse. Kortisonet härjade fortfarande i min kropp. Halv sju vad jag dödshungrig och gjorde i ordning en stor tallrik med äggröra, bacon, keso och tomat. Det smakade absolut ingenting. Det är som att äta papper.
Kroppen har förvandlats till en törstig öken och jag var tvungen att smörja in hela min kropp för det kliade alldeles förskräckligt.
Sedan var det dags för 8 kortisontableter igen. En minskning med hälften. I morgon ska jag ta 4 och i övermorgon 2. Sedan är det slut för denna gången.
Släpade mej ut en liten runda på förmiddagen för solen lös för ovanlighetens skull och det kunde jag inte motstå.
På eftermiddagen kom en bekant och hälsade på. Jag har inte sett honom på länge så det var jättetrevligt. Men jag orkade bara en timme. Han såg det på mej och åkte härifrån.
Jag kommer att slita ut min soffa om det fortsätter på det här viset.

Fick brev från Vidarkliniken idag. Har beviljats fjorton dagar. Ringde dit och är preliminärbokad till första veckan i februari.
Det ska bli så skönt. Det ska bli min semester nu i vinter där jag bara kommer att se till att bli ompysslad och äta god mat få massage mm.

Nu ska jag titta på Let´s dance om en stund. Man får passa på när man orkar, har jag redan märkt. När tröttheten slår till går det inte att hålla ögonen öppna.

Taxoterens käftar biter ordentligt. Det var INTE vatten i det här droppet.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Skickar lite tröstkramar...

Anonym sa...

Oftast får man skit från de som använder det för deras rädsla att bli av med det är så stor.
Tragiskt är det för jag anser att det borde vara tidsbegränsat med dessa medel och att man får vård sammtidigt som man trappas ut från det.
För det är som hon här ovan säger.Ett batteri som måste laddas ständigt. Jag ber för henne och önskar henne allt gott.
Hur är det med dig nu då? Allt ok? Själv ska jag till Egypten på tisdag och är mycket spänd inför det. Ska bli så kul.
Kram min vän

Har läst bakåt i din blogg nu för det var ett ag sedan jag hälsade på dig. Gud vilken kamp du för och vad fint det är att läsa dig. Tack för att du finns min vän.

Jag Hellen sa...

Tack så mycket Miriam, (tror jag)

Jag Hellen sa...

Så är det nog Carina.
Jag är för tillfället inte så pigg.
Men däremot är jag väldigt envis.
Ha det så bra i Egypten.
Kram Bea