söndag 2 december 2007

Goa söta Isa! ( världen är så stor, så stor)

Min väninna och jag åkte till stan för att shoppa, i fredags. Med oss hade vi 4-åriga Isa. Isa ringde på min dörr och frågade mej genast om jag visste vad det var för dag imorgon. Att det var lördag visste jag, men inte mer. Det är ju dags att öppna adventskalendern, sa Isa med tindrande ögon.

Isa bor ganska långt ut på landet, så stadsbesök hör inte till vardagen. Vi skulle ta med henne till Mc Donalds. Där hade hon aldrig varit.
Tänk om Mc Donalds är stängt då, sa jag. Hon tittade på mej med panik i blicken, ögonen tårades och hakan började darra betänkligt. Oj, sa jag. Det är klart det inte är stängt, jag bara skojade. Då glittrade Isas ögon genast igen.
Då bestämde jag mej för att gå ner på hennes nivå. Att bli 4 år igen. Det var härligt. Vi pladdrade på som bästa kompisar. Rabblade ett hackigt alfabet, och löste världsproblem, och jag skrattade. Som jag skrattade!
På Mc Donalds gjorde Isa som sej bör när man är mätt. Hon klämde i med ett riktigt stort rap. Så gör man inte när man är på restaurang sa min väninna. När vi kom ut var det dags för nästa stora rap. Då sa Isa med klar röst. Så gör man inte när man är på Ikea. Ikea???

Innan vi åkte iväg till affärerna så passade vi på att gå in på Godishuset. Isa hade aldrig sett så mycket godis i hela sitt 4-åriga liv. Jag lät henne ta en påse och välja ut lite godis. Hon skulle prompt ha en stor svart groda med pulver i. När vi kom i bilen så sög hon en stund på grodan, spottade ut den och erbjöd den sedan flott till min väninna.
Hon konstaterade även att människor med stora magar är lata. Min pappa har stor mage, sa hon sedan. Jo, jo.

När vi kom hem till mej efter besök i åtskilliga affärer så ville jag ta av mej allt jag hade på huvudet. Det blir obehagligt när man har haft mössa och buffen på sej så länge.
Isa hade aldrig sett mej utan buffen. Hon tittade med stora ögon på mitt huvud. Jag sa, jag äter en medicin. Det är därför jag inte har något hår. Oj, tänkte jag. Nu kommer hon aldrig att äta medicin mer. Jag tillade snabbt med korsade fingrar, det är en medicin som bara vuxna äter.
Inte vet jag om det blev bättre av det eller vad hon tänkte, men hon frågade inte mer. Istället strök hon mej med liten barnahand över mitt huvud flera gånger.

Det var den bästa dagen på länge. Jag sparkade cancern åt peppar´n och njöt av att vara 4 år igen.

Pratade med min väninna i telefon precis. Isas mamma var där. Hon hälsade så hjärtligt till mej. Isa hade nämligen inte gjort annat än att pratat om mej. Det var Bea sa det, hit och Bea sa det dit, kvällen lång.
Kanske gjorde jag samma intryck på henne som hon gjorde på mej.
Den enda skillnaden var, att hon kunde få fortsätta att vara sitt 4-åriga obekymrade jag.
Jag själv återgick till vardagen.

Hoppas att vi ses snart igen Isa!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Fint inlägg! Jag längtar tills min son kan börja prata..:)

Anonym sa...

Härligt att vara barn på nytt! Låter som ni hade en toppendag!
Ha det gott, kramar Helena H

lollo sa...

Barn är härliga. :)

Hoppas att allt är bra med dig mitt i allt annat som du har omkring dig.

Stor kram..

// LOLLO

Anonym sa...

bea, Min Vän;
Jag är så skör nu och hade precis gråtit då jag läste om Goa Isa.
Jag grät för att jag var så ledsen.

Sedan läste jag om Isa och tårarna började rinna igen.
Tårar av glädje och igenkännande.

Det "Lilla Folket" är fullständigt underbara!

Bea, bea;
Du får ofta tårarna att rinna på mig, men av olika känslor jag känner - hela registret.

Och det är jag glad över!

Kram:
Tisa

alexandra sa...

Helena. Det var en toppendag. Skönt att glömma vardagen ibland.
Kram Bea

alexandra sa...

Hej lollo. Det är helt ok, med tanke på omständigheterna.
Kram Bea

alexandra sa...

Tisavännen. Nu torkar du tårarna, snyter näsan och skickar mej ett långt mail.
You hear!
Kram Bea

Bågan sa...

Du är så go' du, som vågar vara liten och barnslig!
Barnsliga Eva