torsdag 29 november 2007

Goddag. Jag heter Cancer. Får jag sitta hos dej en stund?

Goddag. Jag heter Cancer. Får jag sitta hos dej en stund? Hålla om dej. Krypa dej riktigt nära.

Till dej kommer jag bara på besök. För att prata med dej en stund. Det borde du vara tacksam över. Till andra kommer jag nämligen för att stanna. En del stannar jag bara hos ett tag. Andra följer jag in i döden. Jag blir deras livskamrat om jag säjer så.
Jag vet att du inte vill att jag ska komma till dej, men du! Det bestämmer bara jag. Sådan är jag nämligen. Jag tar makten. På gott och ont. Om jag bestämmer mej för att stanna hos dej så kommer jag bli din bästa vän. Och fiende.

Det goda jag kan ge dej, är en annan syn på livet. Jag kan få dej att upptäcka färgerna i en solnedgång. Jag kan få dej att känna lukten av ett öppet hav. Jag kan få dej att känna dej säkrare på dej själv. Hantera livets alla bekymmer, faktiskt med lite nonchalans. För när jag är hos dej, så bryr du dej inte om bagateller. Jag kan få dej att bli en riktig livsnjutare.
Det bjuder jag på.

Tyvärr måste jag meddela dej att jag har en annan sida också. Jag är krävande och dominant. Jag styr och ställer som jag vill. Nu när jag är vid din sida så kommer inget att bli som förrut.
Eftersom ingen vill ha mej hos sej så kommer du att göra allt för att bli av med mej. Du kommer att underkasta dej övergrepp på din kropp. Du kommer att låta andra människor karva i dej både fysiskt och psykiskt. Du kommer att behandla kroppen på ett sätt som egentligen är vansinnigt med tanke på dess giftighet och vad det gör med dej.
Men allt det där kommer du att göra för att bli av med mej. För ingen vill ha mej. Ingen!

Nå, Vill du att jag ska gå? Vill du att jag ska lämna dej?
Okej. Du har tur. Du kan skatta dej lycklig. Den här gången har jag bestämt mej för att gå min väg. Men du! Glöm inte. Det är jag som betämmer om jag återkommer. Om det kan du inte säja någonting.
Kanske kommer jag igen. Kanske stannar jag för alltid nästa gång.
Denna gången var det bara ett par minuter jag tog av din tid.

Lev lyckligt!
Hälsningar Cancer

13 kommentarer:

Anonym sa...

Tårar rinner när jag läste detta. Jag tycker du är helt enorm att träffa rätt. Jag är så glad att vi har hittat varandra igen. Ha det så trevligt ikväll så ses vi imorgon. Jättekram från Inger

Jag Hellen sa...

Det är jag med Inger.
Ses i morgon.
Kram Bea

Anonym sa...

Jättebra å träffade! Halkade in här å fortsätt att kämpa!! //marika

Anonym sa...

Den här texten var så jobbig att läsa, den är så sann. Tårarna rinner.

kramar

Anonym sa...

bea, Min Vän;
Orden Du skrev gjorde mig mycket illa till mods.
Det var riktigt obehagligt och skrämmande, men det väckte också en känsla, som jag inte finner ord att beskriva. En känsla som inte rakt igenom var otäck; det fanns något "bra" i den också.......

Det känns mycket bättre när DU skriver för att Du så tydligt visar att Du inte ÄR sjukdomen.

Varm Kram;
Tisa.

Jag Hellen sa...

Marika. Roligt att du tittar in.
Kampen fortsätter.
Kram Bea

Jag Hellen sa...

Kittyr. Förstår att du känner extra mycket när du läser. Du lever ju med det hela tiden. Det rann många tårar på mej när jag skrev det ska du veta.
Kram Bea

Jag Hellen sa...

Tisavännen. Resultatet blev ganska otäckt. Det är bra. Den egentliga meningen med det var att jag vill att man ska förstå hur oehört tacksam man borde vara när man är frisk. Samtidigt förstå att vem som helst kan drabbas.
Min följeslagare kommer jag aldrig att acceptera. Jag ska göra mitt allt för att vara herre över mitt liv. INTE låta cancern varken styra eller vinna.
Massor med krammar till dej!
Bea

Soulsister sa...

Fan (förlåt) va bra skrivet! Ditt sätt o skriva beskriver situationen och sjukdomen så himla bra! *nu gråter ja igen*
KRAM

Jag Hellen sa...

Tack soulsister. Det värmer. (torka tårarna)Vet att vi som är drabbade har dom i överflöd.
Kram Bea

Anonym sa...

hej min vän,
Har behandlingen gått som den ska? Är det som jag utläser i texten borta just nu eller.? Hoppas du får en fin söndag trots all din skallighet och så.
Tänker på dig min vän.
http://blogg.aftonbladet.se/12494/
Kram

Jag Hellen sa...

Carina. Behandlingen går som den ska. Cancern är borta. åtminstone den synliga. Dom elaka osynliga mikrometastaserna ska cyton och strålningen ta hand om. Jo, söndag blir det med eller utan hår och en fin sådan hoppas jag. Önskar dej detsamma!
Kram Bea

Bågan sa...

ATTAN va träffande...
Kan inte säja mer!
Eva-kramar!