1/4: del av behandlingen gjord!

Så var det dags igen igår. Det var faktiskt värre än förra gången. Kanske var det för att grabben var med. Han stannade bara i rummet en kort stund sedan ville han gå ut och sätta sej i väntrummet. Tårarna låg farligt nära att rinna över på honom. Jag förstår honom mer än väl. En skallig mor med stora rädda ögon och droppställningen med cellgifter är nog mer än vad en 21-årig son klarar av.
Vi kramade varandra hårt när det var över.
När vi kom och hem så gick vi och vilade en stund bägge två. Sedan kändes det bättre.
Illamåendet är bättre denna gången, än så länge i all fall.

Vi har varit ute och gått en skön promenad. Efter det så städade vi lite och grabben visslade när han dammsög. Det kändes gott i modershjärtat.
Ännu bättre kändes det när han talade om att han vill stanna en vecka till. Han skulle ju åkt hem imorgon annars.

Fick några tusenlappar av cancerfonden idag.
Tack för det och tack till alla som bidrar, för det är ju det som gör att vi drabbade kan få en slant. Ekonomin blir skral när alla utgifter för sjukdomen kommer.
Så jag har faktiskt köpt en ny dator idag.

Kan man ha det bättre.
Grabben stannar en vecka till. Sedan kommer lillgrabben med sin flickvän.
Inget illamående, just nu.
En ny dator.

Tro ja det, att jag mår ganska bra idag.