torsdag 22 november 2007

Dagens Cytostatikabehandling 3/8

Jag tror att det var mitt positiva tänkande som gjorde att jag sov rätt hyggligt i natt. Visserligen bara 5 timmar men när det har varit riktigt illa så har jag sovit så lite som två timmar.

Ångsten i min mage och i mitt bröst kunde jag ändå inte hålla borta på morgonen och när jag satt i väntrummet. Men när droppet var satt så kändes det helt ok. Jag valde att åka själv den här gången. Ville det. Ville känna att jag klarade det. Det är både på gott och ont att ha någon med sej. Man får ju stöttning med någon vid sin sida, men samtidigt kan det vara skönt att få den lugn och ro som jag tyckte att jag fick när jag bara fick koppla av i ensamhet.

Nytt läkarbesök den 10/12.
Jag tog upp något med Syster Bitte som jag har gnagt på länge. Har bara pratat med ett par personer om det.
Det är något som trycker på mitt högra revben. Längst ner mot magen. Det gör inte ont, men det är en obehaglig känsla. Det trycker liksom inifrån och ut.
Men sa Bitte. Har dom inte gjort en magröntgen på dej? Det skulle dom ju?
Men, nej det är inte gjort.
Jag har själv gjort likadant som jag gjorde med min tumör. Jag förnekade det så långt det gick och det fick jag ju se var det slutade. Trycket har jag känt länge nog nu. Sedan innan jag började med cytostatikan. Det är dags att göra något åt det.
Jag visste också att nämner jag det så kommer det innebära en massa nya undersökningar.
Men nu kunde jag inte hålla det för mej själv längre.
Jag tror inte att du behöver oroa dej sa syster Bitte. Men klargjorde direkt att det skulle tas nya leverprover och det skulle diskuteras med min läkare.

Så är det!

Ikväll är jag trött men inget illamående.
Jag känner mej nöjd att jag har gjort min tredje behandling.

Min granne. En 80- gammal, rar dam ringde på dörren och överlämnade en krya på dej blomma. Så glad jag blev.

Trots en liten oro för trycket på mitt revben,
Så känner jag ändå att jag kan göra saft av den citron ödet har gett mej.

I am Bea today
I was Bea yesterday
And in the future i´m going to be Bea

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag blir så glad av att höra att det är så många som tänker på dig.
Man har rätt så många runt sig fast man inte tror det.
Tänker på dig vänen min/ Karin

Jag Hellen sa...

Karin. Det känns jättebra. Det dyker upp människor som man inte hade tänkt sej. Det peppar och stärker.
Kram Bea

Jag Hellen sa...

Karin. Det känns jättebra. Det dyker upp människor som man inte hade tänkt sej. Det peppar och stärker.
Kram Bea

Lena sa...

Bra av dig att s�ga till s� att de kollar upp det!
Styrkekramar
Lena

Jag Hellen sa...

Lena. Ja det måste jag. Dumt att gå och dra på det.
Kram Bea!