Idag är idag

Var på Bröstcancerföreningen igår. 13 st härliga kvinnor. Alla med bröstcancer. Vi pratade och fikade. Oktoberkampanjen drar igång sista helgen i september. Då ska vi stå i affärer och informera och sälja Rosa Bandet och lite andra småprylar. Föreningen har vattengympa en gång i veckan. Jag hade gärna velat gå men tyvärr var det fullt. Jag har funderat på att gå till simhallen men det kräver lite mod. Det var en vän som sa, att utan kläder är vi alla lika, men tyvärr är det inte riktigt så i mitt fall. Jag vet ju att jag kommer att få många blickar. Det är bara att gå till sej själv. Man tittar ju om man ser något som är annorlunda. Nåväl, jag är ganska framåt av mej så för eller senare kommer jag att gå dit. Armen är inte rktigt ok ännu så jag få i alla fall vänta ett tag. Däremot blir det gympa på måndag. Jag bor i ett litet samhälle. Byföreningen har gympa i skolans gymnastiksal. Så dit ska jag gå. Jag får göra det jag kan med armen.

Rädslan jag har haft för cytostatika börjar släppa en del. Jag kanske inte skulle tänka på det för jag vet ju inte om det bli aktuellt för min del. Ändå är jag glad attt jag har börjat förbereda mej, för det behöver jag. Jag är livrädd för biverkningar på mediciner och det har skrämt mej rejält.
Kanske är det all literatur jag läser som hjälper mej. Det handlar mycket om positivt tänkande. Istället för att tänka cytostatikan som ett hemskt gift, så kan jag tänka mej det som ett " livets vätska" som faktiskt gör mej frisk. En vätska som slår ut cancercellerna och jobbar för mej, inte emot mej. Biverkningarna bevisar ju bara att medicinen fungerar.

Annars är jag oförskämt pigg. Det jobbiga för mej just nu är vardagen. Jag tycker att det är tråkigt att gå hemma. Jag har lite strul med mitt jobb tyvärr. Jag vill inte jobba som undersköterska längre och skulle göra ett arbetsplats byte. Nu hade tjejen som jag skulle byta med ångrat sej så nu vet jag inte hur det blir.

Nåväl

Ingen idé att tänka på gårdagen, den är redan förbrukad
Ingen idé att tänka på morgondagen, den vet jag inget om
Återstår att leva i nuet
Här och nu