torsdag 6 september 2007

Ny punktion

Idag var det dags för besök hos bröstsköterskan igen. Jag har unvikit att känna på min nya knöl. Visste att det bara skulle oroa mej. Bröstsköterskan tyckte att den hade blivit mindre men läkaren skulle kolla också. När läkaren kände så tyckte hon också att den hade blivit mindre och pratade om att vi skulle avvakta till nästa fredag, då jag ska till läkaren och få reda på hur min efterbehandling kommer att se ut. Eftersom det är jag som är sjuk och det är mitt liv det handlar om så har jag bestämt mej för att både ifrågasätta och säja vad jag tycker.
Jag sa till läkaren, kan du mäta knölen? Jo det kunde hon. Den var 1 cm. Sedan sa jag, är det inte lika bra att göra en punktion så kan provsvaret finns hos min läkare nästa fredag? Då får vi svart på vitt. Ingen tvekan om vad det är. Då behöver jag i alla fall inte oroa mej att det också är cancer, mer än till på fredag. Och faktiskt. Det tyckte läkaren också. Hon stack mej 4 gånger. Det kändes inte ett dugg eftersom jag inte har någon som helst känsel just där.

Jag känner att det är väldigt viktigt för mej att jag får säja vad jag tycker. Vad jag tror. Ifrågasätta dom olika alternativen. Vad är bäst för mej och vad känns bäst för mej. Naturligtvis är det läkaren som står för sakkunskapen, men ofta finns det mer än ett alternativ. Frågar man inte så kan man inte heller få välja.

Så visst. Orolig är jag för vad provet kommer att visa. Samtidigt är jag nöjd och stolt över mej själv. Att jag lyckades styra så att det känns bäst för mej.

Det är ju faktiskt
Min kropp
Min sjukdom
Min oro
Mitt välmående

Så då ska jag väl ha något att säja till om.
Tycker lilla jag!

8 kommentarer:

Highmountains sa...

Så otroligt vettigt!!!
Det låter såå vettigt när du skriver det, så jag ska sno ditt tänk till mitt vardagliga liv.jag som har lite svårt för att säga nej.
kram på dej du unika:))
Mia/mjauuu!

alexandra sa...

Ja det är lätt att bli överkörd annars. Jag har otrolig respekt för läkare så det krävdes en del mod, men oj, vad det kändes bra efteråt.
Jag behöver också jobba på att säja nej. Det är svårt många gånger.
Kramizar tiil dej!

Carina sa...

Hej vännen,
Fattade direkt att det va du.
Hur har du det? Allt är bra med mig, lite trött bara har så lågt blodtryck men i övrigt inga problem. Kul att du bloggar igen nu.
Varm välkommenkram till dig.

alexandra sa...

Jag mår ganska bra faktiskt. Går i väntans tider på besked (14/9) om eventuell efterbehandling. Cytostatika och/eller strålning. Hoppas hoppas att allt är borta efter operationen, även om magkänslan säjer något annat.
Läser din blogg och märker att det är upp och ner. DU MÅSTE TA DET LITE LUGNT! Mer ego Carina!
Kram!

KittyR sa...

Hej! Kommer in och läser och ger dig en varm styrkekram! Det är en tuff resa som du har framför dig men genom att läsa din blogg så vet jag att du har styrkan. Det visar ju bara det sista inlägget på.
Bra att du börjat blogga igen för jag har undrat så hur det har gått för dig. Kramar om!

alexandra sa...

Hej!
Roligt att du tittade in.
Det händer faktiskt något med en när man får en allvarlig sjukdom. Man tar mer vara på sej själv. har slutat att hänga upp mej på småsaker som jag ofta gjorde förr. Det är ju faktiskt så att det inte finns något negativt som inte har något positivt med sej. Det gäller bara att försöka se det.
Massor med kramar till dej!

Bågan sa...

Wooow, bea... woooow!
Du är stark och bara BÄÄÄST!
Kram/Eva

alexandra sa...

Ja lite måste jag ju morra;=)'
Kram!