Ett ljus för alla BC systrar

Jag är med i en mailinglista för bröstcancerdrabbade kvinnor. Där skickar vi alla som är drabbade mail till varandra. Vi delar glädje och sorg, smärta och tro.
Vi som var på listan ikväll bestämde att vi skulle tända ett ljus för oss med bröstcancer kl 21. 00 ikväll.

När klockan slog 9, lindade jag in mej i en filt, tände ett ljus och tog med mej ut på balkongen. Det blåste en svag vind och månen hängde på himmelens vägg.

I ljusets låga la jag smärta och ångest. Jag fyllde på med bortopererade bröst och tappat hår och tappade ögonfransar,
ljusets låga förtärde värkande kroppar, torra slemhinnor och illamående.
Lågan slukade tomma plånböcker, svarta tånaglar och bristen på sömn.
Innan lågan slocknade brann bristen på sexlust och dödsångesten upp.

Jag tände ljuset igen.

Lågan brann starkt och klart för glädjen att leva,
för glädjen att kunna se det stora i det lilla.
För hopp och tro.
För vissheten om att ha fått en rikedom i detta liv.
För känslan att cancern faktiskt har skänkt oss något som många kanske saknar.

En styrka.
En tro och ett hopp.
En känsla av att det inte finns något längre som kan få oss på fall.
En ödmjukhet att älska livet och allt som finns i denna sagolika värld.
Inget problem kommer längre att vara för stort för att lösa.
Inget kommer någonsin att vara som förrut.

Förrut sov jag en slumrande sömn.

Aldrig har jag varit så vaken som nu.

Tack alla bc systrar för allt ni ger!