tisdag 15 april 2008

Äntligen är de goda dagarna vinnare över de dåliga

Strålning nummer 11 är gjord. Börjar bli lite röd upp mot halsgropen. Hoppas att det inte blir värre. Smörjer flera gånger om dagen.
Efter strålningen gjorde jag ultraljud på levern. Var nervös för det skulle göras med kontrast. Jag är ju allergisk mot det men det här skulle vara en annan sort. Läkaren sa att skulle jag få en allergisk reaktion så skulle jag vara den första. Ingen även dom som inte tål vanlig kontrast hade någonsin fått någon reaktion. Det lugnade mej och läkaren var verkligen jätte bra.
Sedan hände något jag aldrig varit med om. Det brukar alltid vara stört omöjligt att få ur en läkare vad dom ser på en undersökning, men faktiskt. Han sa att han inte kunde se någonting som var onormalt. Han reserverade sej dock och sa att han måste titta på det nogrannare för ett slutgiltigt besked. Men ändå var det skönt att få höra det. Om han nu skulle hitta något så är det i allfall inte en gigantisk förstorad lever eller någon megatumör.

På eftermiddagen fick jag herrbesök. Fyra killar från Vändpunkt kom hem till mej. Dom hade kaffe och kaka med sej och en underbar bukett med rosor. Vilka grabbar!
Alla som går på Vändpunkt är långtidssjukskrivna. men det är människor som trots det vill aktivera sej och vi hittar på mycket som är roligt. Framförallt så kommer man ut och träffar folk. Precis vad man behöver när man är sjukskriven.

Var på vattengympa igår. Alltså, jag vet inte vad som händer med mej där i bassängen. Jag blir lugn. Jag får frid och jag får framtidstro. Jag blir glad och på härligt humör. Det är så skönt så det är svårt att beskriva.

Nu blir det soffan och tv:n resten av kvällen under min goa filt.
Nöjd och glad är jag idag.

I am Bea today
I was Bea yesterday
And in the future i´m going to be Bea

Så det så!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Härligt att höra att du har många goda dagar nu! Inte varje dag man får herrbesök med så vackra rosor och kaffe och kaka, det är till att vara populär!
Så skönt att höra att läkaren sa att han inte såg något onormalt på ultraljudet!
Hoppas du har en bra kväll framför teven! Kramar Helena

Anonym sa...

Skönt att läkaren inte såg något direkt. Jag har också ont under högra revbenskanten. Det är kanske en fördröjd reaktion på cellgifterna.Jag blir också piggare för var dag som går. Jag o min man har varit i Frankfurt i 5 dagar o hälsat på vänner. Det var underbart roligt.
Tusen kramar Maria R

Anonym sa...

Är det någon som har hört talas om CANTRON? En alternativmedicin som jag vet många använder i USA. Hittar inget om det på någon svensk sida och undrar om någon har erfarenhet av detta medel?

Kristallen/Obs ny bloggadress: www.kristallens.blogg.se sa...

Så gott att dom inte såg något på ultraljudet o gott o höra att du mår bättre nu. Njut så mycket du bara kan.

Kramar från Christel

Jag Hellen sa...

Helena. Ja det är skönt. Det är fortfarande väldigt mycket upp och ner, men innan var det bara ner. Nu kommer ljusglimtarna och livslusten tillbaka mer och mer.
Kram Bea

Jag Hellen sa...

Hej Maria. Vad roligt att höra från dej. Och att du mår bättre nu.
Vi började ju den här resan samtidigt. Tänk vad fort tiden har gått ändå.
Ja vi får se om det går att utröna vad det är som känns under revbensbågen. Konstigt att du känner samma sak. Har du pratat med läkaren om det?
Massor med systerkramar till dej!
Bea

Jag Hellen sa...

Nej jag har inte hört talas om det medlet.

Jag Hellen sa...

Tack Christel. Det är otroligt skönt att känna att livet och glädjen återvänder. Det är en del tuffa dagar fortfarande men nu finns det goda dagar igen.
Kram Bea