söndag 20 april 2008

Vår, Vår, Vår.....

I fredags fick jag lite oväntade pengar. Har velat ha en crosstrainer länge och nu hade jag äntligen råd att köpa en. Den är perfekt att träna upp konditionen på samtidigt som man förbränner kalorier. Något lustigt har hänt med min kropp. Jag har aldrig haft problem att gå ner i vikt när jag tycker att kilona har blivit för många. Nu sitter dom värre än Karlssons klister. Nu hoppas jag att det ska gå att bli av med lite överflöd med hjälp av min nya kompis. Har placerat den strategist så jag ser tv:n eller kan lyssna på musik. Inte den vackraste saken att ha i ett vardagsrum men jag har ju ingen som stör sej på den. Endast katterna nosade förvånat och undrade vad jag hade släpat in.

Igår var jag hemma hos C. En härlig dag fast solen lyste med sin frånvaro. C är nyopererad. Har precis gjort en bröstrekonstruktion. Jag hänger fortfarande inte med en hel dag så med gott samvete kunde vi slappa i hennes friskhetsrum. Ett rum som hon har inrett efter operationen med allt man behöver för att må bra. Vi slappade en lång stund efter att ha varit ute i vårvädret. Hon på sängen och jag i en skön gungstol med tillhörande fotpall.

Idag har jag putsat köksfönstret. Har länge stört mej på det ihållande dimmiga vädret ute. Nu hade jag orken att putsa bort dimman. Tänk vad glad man kan bli av nyputsade fönster.

Imorgon är det vardag igen och dags för strålning nr 15. Det är inte klokt vad fort det går. Visst är det lite jobbigt att åka varje dag men hellre det än de långa, långa månaderna med cellgifterna.

Om en stund ska jag se Pretty Woman. Har sett den massor med gånger men det finns ju en karl i den filmen som man inte kan se för mycket av. Tänk om han kunde ta vägen förbi mitt nyputsade fönster i sin vita limousine...

Det sista man får ge upp är ju hoppet....

9 kommentarer:

Anonym sa...

härligt det låter,känner du att livsglädjen återvänder varje dag.Snart är strålningen över också.
Nej jag har inte pratat med läkaren om ömmheten under högra revbensbågen. (är som strutsen o gömmer huvudet i sanden). I morgon ska jag på ultraljud av hjärtat. Jag samlar på mig vatten av tamoxifen. O genast skulle hjärtat kollas också. Det är väl jättebra. Men nu är jag trött på sjukhus o läkare. Jag vill varar ifred. Gå ner i vikt(klistret finns i mej också)o låta håret gro.
Kram Maria R

Anonym sa...

Gud va härligt Bea! Min strålning blev uppskjuten till 13/5 så jag har allt framför mig!! drygt som fan! skönt att höra att det går fort iallafall! kram// Sofie

Sara sa...

Vad gott det är att höra hur behandlingen går framåt! Vårsolen gör ju sitt till, eller hur? Nu hoppas jag du snart har ork nog att hitta på nån aktivitet.

/Sara

Anonym sa...

Lycka till med crosstrainern. Jag har också precis köpt en och ska oxå ha den framför tv,n. Krya på dig, du kommer vinna!!

Nina sa...

Härligt att läsa de possitiva raderna av dig..
Snart är du klar.. underbart..

Du ger mig kraft att sträva vidare..

kramar i massor
nina

alexandra sa...

Hej Maria. Hoppas att det blir bra med dej för visst är det tröttsamt med alla dessa sjukhusbesök. Man vill ju se ett slut på det hela. Håller alla tummar och tår för dej och önskar att du kunde få lite lugn och ro. Det förtjänar du verkligen.
Kram Bea

alexandra sa...

Hej Sofie!
Ja nu är jag glad att strålningen kördes igång så snabbt. Men jag kan trösta dej med att det går så fort när det väl kommer igång. Dessutom är det en himla skillnad på strålningen och cellgiftsbehandlingen. Det går ju att vara människa och funka medans det håller på. Nu känner jag mej mer levande än död. Under cellgifterna var det tvärtom.

Kram Bea

alexandra sa...

Tack Nina.
Du kämpar på bra tycker jag. Jag har också haft mina "mentorer" i bloggform under den här tiden. Så dessa cancerbloggar fyller en viktig funktion för alla som drabbas.
Stor kram till dej!
Bea

alexandra sa...

Hej Sara.
Ja nu börjar livet återvända. Hinner nästan inte med. Tittar in till dej nästa gång jag ska till A. Det blir nog i nästa vecka.
Så får vi prata mer.

Kram Bea