torsdag 5 juni 2008

Det ska va´gött att leva...

Ja inte var det lätt att ha en kamera två meter framför ansiktet i flera timmar igår. Dom började filma strax efter tio på förmiddagen och åkte kl fem på eftermiddagen. Kameran var inte på hela tiden men inte långt ifrån. Det var både roligt och jobbigt. När kl närmade sig fem sa jag ifrån att nu räckte det minsan. Någon skådespelarådra har jag inte och efter en massa omtagningar så blir det ganska påfrestande. Men det var två jättetrevliga kvinnor, duktiga på sitt jobb så jag hoppas på att det ska bli ett bra reportage. Det kommer att sändas i tv någon gång i september. Det är ett program med utbildningsradion och dom brukar väl sända på ettan om jag inte har fel för mej. Något närmare datum än så kommer jag INTE att återkomma om. Det känns väldigt nervöst för självkritisk är ju inte ett dugg svårt att vara.

Men!!!

JAG KOM IN PÅ JOURNALISTLINJEN!!!

Kan nästan inte tro att det är sant. Blev intervjuad en kort stund på skolan om vad jag har för intressen. Vad jag läser för tidningar mm. Då kom dom orden så gärna ville höra men faktiskt inte vågat tro. Jo men, du är antagen.
Lycka i stora mått. Det var faktiskt så tårarna kom.
Tänk.... Lilla jag... Ska läsa till journalist. Är det verkligen sant.

Som bekräftelse på att jag inte hade drömt altihop så kom det ett brev från skolan idag.
Grattis du har kommit in på journalistlinjen. Ingen dröm alltså, utan ren sann verklighet. Brevet ligger framme på köksbordet och jag går och tittar på det varje gång jag går förbi.
Nu ska jag bara kontakta CSN om ett studielån. Hoppas att det inte blir några problem. För pengar måste jag ju ha om jag ska kunna leva, så nu är det ekonomin det hänger på. Ska ringa dom på måndag så får vi se.
Hoppas att ni som läser gör som jag. Håller tummar och tår att det ska gå vägen och att jag får ett lån.

Det blev inget läkarebesök utan jag blev uppringd av min onk på telefon. Jag ska börja med antisöstrogenbehandling i nästa vecka. Preparatet heter Novaldex. Detta preparat ska alltså motverka återfall i cancern. Jag frågade onken med exakt hur många % risken skulle minska och han svarade, med ca 5%. Han sa det lite svävande och fick sedan ur sej att dom faktiskt inte riktigt vet hur stor nytta den gör.

Biverkningarna av medicinen är bla vallningar, flytningar ur underlivet,illamående, ökad risk för blodpropp mm. Det finns även en ökad risk för livmoderhalscancer. Sedan är jag besvärat medveten om att precis som med cellgifterna så är det en del biverkningar som inte är dokumenterade men som så många kvinnor pratar om och är drabbade av. Tex, exakt 14 dagar efter varje cellgiftsbehandling så fick jag ont i tänderna eller i tandfästena. Det ömmade i ett par tre dagar och jag hade besvär med att tugga. Jag talade om det för min cytosyrra men det hade dom aldrig hört talas om. Andra kvinnor har berättat om andra saker och jag är övertygad om att det var biverkningar av medicinen.

En del upplever faktiskt att det är så besvärande att dom helt enkelt slutar med medicinen. 5 år är lång tid och med depressioner, sömnlöshet och värk så är det kanske inte så lätt att se bortom dessa 5 år och trösta sej med att det "snart" är över. Med 5% mindre risk att få återfall och där det dessutom är klarlagt att medicinen gör mindre nytta ju längre man äter den så kan man ju ställa sej en viktig fråga.

Är det värt det?
Vad är livskvalité?
Ska jag leva och må bra så länge jag lever?,
eller ska livet vara en plåga som jag kanske inte orkar med?

Ja så mycket har jag bestämt. Börja med medicinen tänker jag. Sedan kommer det att bero på om jag får några biverkningar och i så fall vilka och hur besvärande de i såfall är.
Beslutet kan komma att omprövas.

Det ska nämligen va´ gött att leva.....

14 kommentarer:

Kristallen/Obs ny bloggadress: www.kristallens.blogg.se sa...

Måste bara säga ett Jätte Grattis till att du kom in. Åh på vilken linje sen !!Jag älskar o skriva så än en gång ETT JÄTTEGRATTIS !!!!

Kram från Christel

Josefin sa...

Men herregud vad roligt, superduperGRATTIS, jag är sååå glad för din skull :-D Tänk, journalist, åh vad kul, det kommer passa dig som handen i handsken!

Även jag ska ju snart börja äta den där medicinen, men jag har lovat mig själv att sluta om jag mår dåligt av den. 5 år kommer jag ändå inte äta den, då slängs mina frysta embryon i slasken och jag har (enligt mig själv) blivit för gammal för att vara förstföderska.

Kram kram/
Bc-syster Josefin

Nina sa...

Underbart...
Jag kände det på mig...
fantasktiskt...
roligt..
vad glad jag blir för din skull..

ang propp...
Första gången jag fick cyto fick jag en misstänkt propp i lungan. De kunde dock varken säga att det var så eller inte.. Mina andningssvårigheter försvann rent plötsligt.
Sedan så har jag grymma åderbrock.
Har opererat dem 2 ggr och har även haft en propp i vä ben.
Vet inte om det kanske ger dem lite mer orsak för att göra det testet.. tyvärr vet jag inte vad det heter men det är för att kolla hur lätt jag bildar eller kan bilda proppar..
Vi får se vad som händer.
prata med din läkare och se..
Men just nu är jag bara glad över att du har kommit in på skolan..
tjohhooooo

Bågan sa...

Grattis min go'a vän!
Måste säja förlåt till dej att jag inte hörts av, varken här eller där, men en släkting till mej dog i lungcancer fört ett tag sen. Har inte riktigt orkat med att ta mej ut på nätet.
Han var dock gammal och orkade inte mer efter flera strokes och en hjärtinfarkt, så det var skönt för honom när han nu inte ville vara med längre.
Trots detta börjar man tänka och blir väl inte så social då.
Många grattiskramar från Bågan

Anonym sa...

Vad glad jag blir för din skull.Lycka till med skolan.GRATTIS.Hoppas d går bra m din medicin också.SJälv hade jag min första behandling av sex förra torsdagen.Har fått ett återfall.Men försöker vara positiv ändå.Än en gång.Lycka till../ Lena från Newbiggin i UK

Anonym sa...

Grattis Bea!!!! Du kommer att klara allt med glans!
Jag äter ju Arimidex och har blivit rätt stel i vissa leder, men det är ok att stå ut med.
Stor kram
Lena

Jag Hellen sa...

Tack Christel. Jag älskar ju också att skriva. Det ska bli så roligt att få lära mej mer.
Kram Bea

Jag Hellen sa...

Tack Josefin.
Ja vi får se hur det blir med biverkningar. Tycker att vi har varit sjuka så det räcker nu.
Kram Bea

Jag Hellen sa...

Nina. Skriver på din blogg.
Kram Bea

Jag Hellen sa...

Hej Bågan. Jag har undrat var du har tagit vägen. Mycket jobbigt för hela din familj at gå igenom förstår jag. Men det är nog som du skriver. Skönast för honom att somna in.
I sådana situationer blir det så många tankar. Livet blir plötsligt så bräckligt och man förstår att man egentligen inte har så mycket att säja till om.
Hoppas att du kan uttnytja det till att LEVA.
Förresten. Det är en ORDER!!!
LEV!!!
Massor med kramar Bea

Jag Hellen sa...

Hej Lena!
Jag blir så ledsen för din skull Men är säker på att du har styrkan att kämpa emot cancern. Vi får ju en speciell styrka vi som drabbas. Trots alla tuffa behandlingar och allt som finns runt sjukdomen så gör vi det. Vi bara gör det, för vad ska vi annars göra.
Så många gånger människor har frågat mej hur jag har orkat. Jag brukar svara. Jag orkar för att jag måste orka. Valet är ju annars att lägga sej ner och dö och det verkar inte som något lockande alternativ. Eller hur.
Kämpa på nu! Du fixar det här, det är jag säker på.
Sänder massor av positiva stärkande tankar och vibbar till dej, genom cyberrymden.
Kram Bea

Jag Hellen sa...

Oj, Där var en Lena till.
Hej Lena!
Skönt att du inte har fått så många biverkningar. Jag hoppas att jag har samma tur. Det ska visst inte vara någon ledvärk som biverkning på Novaldex. Hopas att det stämmer.
Ha det så himla gott min vän!
Kram Bea

Anonym sa...

Grattis min vän, så roligt aatt läsa. Jag har läst lite bakåt hos dig nu men ska läsa mer innan jag lämnar kommentarer. Förlåt min bortavaro, har inte varit så allert på sista tiden att jag orkat hälsa på här. Hoppas du får en underbar sommar.
många kramar Carina

Mette sa...

WOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOW!

Ditt tack står kvar?????


Nyfiken VIT