Deppigt, deppigt. Idag har det varit tungt. I går kände bröstsköterskan på min "nya" knöl. Hon kände alldeles för länge. Jag förstog direkt att det var något hon inte kände igen. Mycket riktigt så ville hon att en läkare skulle känna på den. Det fanns en läkare i rummet brevid, så jag fick vänta på att hon blev klar med sin patient. Läkaren kände också länge. Hon kunde inte säja vad det var. Det kan vara ärrvävnad men det kändes inte självklart att det var det. Nästa vecka ska knölen kollas upp igen. Väcker den då några misstankar så blir det en punktion. Skit. Nu räcker det! Visst jag är beredd på att det kommer att bli komplikationer men inte i detta stadiet. Inte så tidigt. Förstår ju att dom dyker upp särkilt i samband med cytostatika och även med strålning, men nu kunde jag väl fått vara ifred.
Det där med att oroa sej är också ett fenomen. Jag säjer till mej själv att jag ska ta det lugnt men det finns där alltid ändå i bakhuvudet.
Det som dock oroar mej själv mest är min inställning till döden. Jag tänker att, äsch, blir det så så är det väl inte hela världen ( också en formulering). Samtidigt som jag oroar mej för att dö så är döden ganska likgiltig. Jag skulle vilja känna lite mer jävla anamma. Lite mera fightingspirit.
Jag har gått med i en undersökning där man kan få hjälp med ångest och depresion. Antingen skulle man få någon form av terapi. Eller så skulle man få vara med i en chatgrupp. Det ringde en kvinna häromdagen och intevjuade mej i 45 minuter. Jag kommer att få svar nästa vecka vilken grupp jag kommer att tillhöra. Jag hoppas själv att jag får prata med en terapeut. I vilket fall som helst så ska jag ringa kuratorn nästa vecka och be att få prata med henne.
Har inte kunnat gå ut och gå idag. Det har regnat hela dagen. Jag vet inte om det är deppigheten som har gjort mej trött eller tröttheten som har gjort mej deppig. Jag låg på soffan i 3 timmar. Jag sov inte men låg i någon slags dvala. I morgon måste jag ta mej ut i skogen. Jag har ju regnkläder så jag kan egentligen inte skylla på det.
Andas!
Vilja leva!
Känna glädje över vad livet kan ge mej!
Våga ha framtidstro!
Kämpa!
Med lust!
